KLIMATFÖRÄNDRINGARNA TILL DOMSTOL – HUR TAR POLITISKA PARTIER ANSVAR?

Ansvar är ett luddigt begrepp. Trots det, talar vi ofta på ett självklart sätt om att ta ansvar, som om vi vet exakt vad det innebär.

Författare
Publicerat
August 11, 2017

Ansvar är ett luddigt begrepp. Trots det, talar vi ofta på ett självklart sätt om att ta ansvar, som om vi vet exakt vad det innebär. Ansvar är en förpliktelse, ibland med en konsekvens om ansvaret brustit. Ansvar kan vara på en moralisk nivå eller ett juridiskt stadgat ansvar.

Vi tar dagligen ansvar i våra liv. Sköter våra jobb, tar hand om barnen, hjälper vänner osv. För det stora flertalet av oss vill vara goda människor. Vi har en känsla för vad som är rätt eller fel och genom det tar vi ansvar för våra liv. Vi vill det ska gå bra, planerar för framtiden och söker förebygga olyckor med försäkringar, brandvarnare och annat. Vi litar på att ansvarstagande myndigheter berättar för oss och kommer till vår undsättning när det behövs, som sjukvård och brandförsvar.

Likadant agerar vi i förhållande till de politiska partier som vi röstar på. Vi utgår ifrån att de människor som är aktiva i partierna vill ta ansvar genom att sätta sig in i frågor och ta upp det som har hög aktualitet i samhället. På det sättet säkrar de medborgarnas trygghet. De utför ett samhällsbygge trots sina olika ideologiska utgångspunkter, men själva bygget förutsätter ju att samhället med dess medborgare finns kvar under hyfsat trygga förhållanden.


ETT UTEBLIVET ANSVAR FÖR KLIMATET?

Som skarp motsats till denna bild växer nu fram bilden av besvikelse, en känsla av att vara förrådda, med ett stigande antal ärenden där medborgare stämmer sina stater för att de underlåter agera i klimatfrågan. Lagstiftningar har växt fram globalt som en reaktion på klimatförändringarna. Men trots detta, så har en stigande frustration hos medborgare gjort att de startat tvister för att pressa politiker och styret i landet på att bli mer ambitiösa och noggranna i förhållande till klimatförändringarna. Och inte nog med det, det växer även fram tvister som söker fylla i luckorna som lämnats av lagstiftare i regelverken.

Med alltmer påtagliga konsekvenser av klimatförändringarna vänder sig besvikna medborgare till domstolsväsendet för att hantera tvister om vad som görs eller inte görs. Att starta en tvist med en stat kostar pengar till advokater, så det är knappast något man gör lättvindigt.

Enligt en rapport från FN så har det i mars 2017, inkommit ärenden i 24 länder. (25 om man räknar med den Europeiska Unionen), 654 fall inlämnade i USA och över 230 fall i andra länder. Bland de med störst antal utanför USA, finns Australien, Storbritannien, Nya Zeeland, Spanien till enstaka ärenden i länder som Norge, Nederländerna och Frankrike. Men även Sverige finns representerat med ett ärende, det s.k. Magnoliamålet.


VAD VILL MAN UPPNÅ MED TVISTERNA?

Det medborgare söker via domstolarna kan i stort ses i fem trender: att se till att regeringar håller sig till lagstiftning och åtaganden, länka effekter av resursuttag till klimatförändringar och resiliens, att specifika utsläpp är den närmaste orsaken till förändringarna, fastställa ansvar för misslyckanden till att anpassa sig till förändringarna samt applicera Public trust doktrinen på klimatförändringarna.


Globalt har minst 92 länder gett sina medborgare en konstitutionell rättighet till ren och hälsosam miljö och totalt 177 länder medger rättigheten på något sätt genom sina konstitutioner, miljölagstiftning, domstolsbeslut, eller ratificering av ett internationellt avtal. Till det kommer de mänskliga rättigheterna som liv, hälsa, vatten osv. som undergrävs av de ändrade förutsättningar som klimatförändringar ger.


I Sverige har vi förutom all annan lagstiftning och internationella överenskommelser, vår grundlag regeringsformen: ” Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”

HUR SYNS DETTA ANSVAR I POLITIKEN?

Vetskapen om koldioxidens påverkan har funnits ett bra tag. Under 1980-talet kom det upp på agendan och 1992 antogs en första global konvention med åtgärder för att förhindra klimatförändringarna. Det är 25 år sedan.

Hur har detta påverkat de politiska frågor vi hör? Har klimatförändringarna hamnat på var mans mun och att media rapporterar? Har alla partier idag, tagit frågan på allvar och rättar sina förslag efter detta?

Ser man på de länder som idag har stigande antal tvister i frågan, så utmärker sig de länder som nu har påtagliga effekter av klimatförändringarna. Norden är än så länge rätt förskonat från dessa effekter. Det är kanske därför som klimatfrågan blir så undflyende behandlat i det politiska samtalet och gentemot medborgarna. Efter 25 år finns t.ex. fortfarande ingen klartext från politiskt håll till medborgarna om hur mycket koldioxidutsläppen måste minska per person. Från ca 11 ton per individ till 1 ton. När forskare nu uttalar att tiden håller på att rinna ut, så får vi veta att Sverige är i framkant. Det är lugnt, med andra ord. För de politiska företrädarna i riksdagen är det bättre att bråka om flygskatten, medan medborgarna kan fortsätta som vanligt. Men påståendet att Sverige är i framkant, säger bara att vi är någonstans på vägen, men inget om hur långt vi har kvar till målet. Det är målet som folk måste kunna relatera till. Går inte det, så invaggar “framkanten” endast till en falsk trygghet genom ordets positiva associationer.

Till klimatproblemen måste även kopplingen till uttag av naturresurser göras, då detta i hög grad påverkar klimatförändringarna och miljöns förmåga till resiliens. Men även här hörs inte den typen av diskussion, utan snarare hur resurserna ska exploateras än mer. För att behålla välfärden. Här märks den svenska skogen som en lösning på våra problem.


ORDET ANSVAR

Ordet ansvar används flitigt i politiska diskussioner, men vad är politiskt ansvar? Det förmodas vara att ta ansvar för de beslut och frågor som drivs och styr vårt samhälle. Men lyssnar man på våra partier, så visar sig att användningen av ordet mer är ett retoriskt grepp för att underbygga den bild av samhället som just det partiet vill ge och som då skiljer dem från de andra partierna. Genom att formulera ett problem som man tar “ansvar” för, blir det underförstådda budskapet att inget annat parti tar något ansvar i just den frågan. Ordet ansvar blir på så vis mer en marknadsföring som syftar till att höja trovärdigheten men som saknar den valör på ordet som vanligt folk tänker sig.

Att driva frågor, innebär ett beslut om att prioritera dessa frågor före andra. Genom att göra så, förmedlas en världsbild som förstärks genom retoriken. Ordval hamrar in och förstärker, som tex " är i framkant". Eller bygga det "svenska folkhemmet". Ord med positiva associationer.
Men när man väljer, och väljer bort frågor, så beskriver man sin egen verklighet, som inte nödvändigtvis har med några objektiva fakta att göra. Inte heller med vilket samhälle stora flertalet önskar sig. Politiken utmålar inte längre visioner av morgondagens samhälle som väljare kan rösta på, så därför vet vi inte vart vi ska eller för vem samhället kommer att vara.

De svårigheter som partierna har idag med att bygga en bild av framtiden, tala om nödvändigheter, hantera hot mot demokratin och tydliggöra de beslut som krävs, innebär förseningar i frågorna. I brist på mod och handlingskraft blir motparten ekonomiska intressen, istället för vanligt folks framtida levnadsvillkor. Klimatskepticismen har lämnat öppet för en cynism. Det “outtalade” cynismen, där väljaren lämnas i mörker och bara kan rösta för fyra år i taget. Blir det inte bra, är enda sättet att rösta bort partiet. Någon annan form av ansvarsutkrävande finns inte.

Vi är idag inskolade i att ansvar läggs på individnivå. Vi har blivit kunder till samhällets institutioner likväl som i affären. Som kunder bör vi vara vakna, se till varudeklarationer och ta rätt beslut. Annars får vi skylla oss själva. Den typen av resonemang, är en förlängning av resonemanget att individen själv är ansvarig för sina resultat oavsett om det är på arbetsmarknaden eller någon annanstans. Nu har samma resonemang överförts till klimatfrågorna där konsumenten ska ansvara för att göra rätt val och påverka marknaden till miljövänliga produkter. I valfrihetens namn. Men är det att ta ansvar på en politisk nivå? Eller är det så illa att de politiska partierna enbart ser oss som kunder, och därmed bara diskuterar frågor som gör oss till köpare? Köpare i nuet till tillväxt, sänkt skatt, välfärd och ett bättre liv. Resten kan tas vid sidan om… som klimatproblem, frihandelsavtal och konsumtion…


VEM VINNER PÅ ATT ANSVARET LÄGGS PÅ KONSUMENTEN, DET ENSKILDA HUSHÅLLET?

Givetvis vinner de företag som kan tala högt om sina produkter och övertyga om det goda i dem. För det är ingen konsument som kan hålla sig så uppdaterad, väga för och nackdelar med olika varor och de miljöproblemen som finns i produktionen. Inte heller kan konsumenten överblicka de hårdnande konflikter som alltmer uppstår globalt runt mark och naturresurser. Konflikter som allt oftare får en dödlig utgång för de människor som söker skydda sitt lands resurser och natur. Bara under 2016 har 200 miljöaktivister mördats globalt. För medan Sveriges konsumenter handlar på, hårdnar konflikter runt de naturresurser som behövs. Globaliseringens “fredliga” mynt har helt uppenbart en baksida. Det blir alltmer uppenbart att två parallella spår löper med frihandel och globalisering, där det ena spåret med list och våld höjer uttagen av naturresurser och på så vis motverkar de framsteg som görs för en hållbar framtid. Men att göra denna urskiljning bland varor hinner inte konsumenten.


EN VÄXANDE GLOBAL FÖRVÄNTAN

Vad den nuvarande globala tvistestatistiken visar, är att medborgaren förväntar sig ett ansvarstagande från staten. Det är det som gör staten legitim och som skapar välfärd: att försäkra sina medborgare om ett tryggt och meningsfullt liv för sig själva och kommande generationer.

Det ställer krav på de politiska partierna att “varudeklarera” vilket samhälle man vill forma och tala klartext om vad som behöver göras. Medborgaren/ “kunden” vill se något längre än enbart till nästippen.

En av de största bortglömda frågorna idag är - Vad händer om den politiska sfären misslyckas med detta eller negligerar det? Vad händer när folk i allt högre grad är beredda att försvara sin tillvaro och förutsättningarna för den, via domstolar och riskfyllda protester?


Ansvar är en svår fråga, så svår att den aldrig får reduceras till ett retoriskt grepp.


Rapporter:

UN Enviroment: The status och climate change litigation, a global review

Global witness: Defenders of The Earth - Global killings of land and enviromental defenders 2016

Hemsidor:

Global witness- https://www.globalwitness.org/sv/campaigns/environmental-activists/defenders-earth/

Environmental Justice Atlas, världskarta över ekologiska konflikter - http://ejatlas.org