Naturens rättigheter och den svenska miljöojämlikheten

Den 15 mars i år genomfördes en global skolstrejk för klimatet. Greta Thunbergs skolstrejk har inneburit att barn, det vill säga kommande generationer, för första gången kräver sina rättigheter till en hälsosam miljö och tar plats i den svenska miljö- och klimatdebatten. Klimatfrågan har inte formulerats som en jämlikhets- och rättighetsfråga i Sverige trots att så är fallet både här och globalt. I postkolonial litteratur beskrivs detta som svensk exceptionalism, det vill säga den svenska självbilden av att Sverige står över globala maktstrukturer, sådant som diskriminering eller kränkning av mänskliga rättigheter.

Symptomatiskt med detta har samtalet om klimatfråga i Sverige oftast landat i vilket enskilt ansvar vi har som konsumenter. Vi bör flyga mindre, handla begagnat eller byta glödlampa. Även om den svenska regeringen i enlighet med FNs klimatkonvention erkänner att ansvaret för klimatförändringen är delat men olika (common but differentiated) mellan stater är det inte en princip som avspeglar sig i den inhemska klimatpolitiken. Möjligtvis har avsaknaden av ett rättighetsperspektiv i klimatfrågan orsakat en viss passivisering av det civila samhällets engagemang. Skolstrejken innebär förhoppningsvis att så inte längre kommer att vara fallet.

Samtidigt med de globala skolstrejkerna pågår ett annat rättighetsarbete för miljön, arbetet för Naturens rättigheter. Den 26 februari 2019 röstade invånarna i Toledo, USA för att erkänna sjön Eries rättigheter. Staden Toledo ansluter sig därmed till den globala rättsutveckling som i olika jurisdiktioner under de senaste femton åren erkänt Naturens rättigheter i grundlagar (Ecuador år 2008), genom miljölagstiftning (Nya Zealand 2017), och även genom prejudicerande domar (Indien år 2017 och Colombia år 2018). Genom att lagstifta om att Naturen har rättigheter erkänns naturen som ett rättssubjekt det vill säga bärare av rättigheter och i vissa fall även skyldigheter i likhet med de fysiska och juridiska personer som idag erkänns i svensk rätt. Organisationen Community Environment Legal Defense Fund (CELDF) i USA arbetar med lokalsamhällen över hela världen som organiserat sig på olika sätt för att skydda och försvara den natur och miljö som dom beror av och lever i harmoni med. FN instiftade 2009 i samband med en konferens för Moder Jords rättigheter i Bolivia initiativet UN Harmony with Nature som även detta stöttar och arbetar för earth jurisprudence, det vill säga en rättsvetenskap och filosofi som utgår från planetens samtliga behov där människan är en art av många i relation till dessa på planeten.

Swedish Earth Rights Lawyers (SERL) har påbörjat ett arbete med CELDF och boende samt engagerade runt Vättern för att undersöka på vilket sätt Naturens rättigheter kan implementeras även i Sverige. I likhet med skolstrejkerna innebär Naturens rättigheter en möjlighet för de som faktiskt drabbas av miljöskador att på ett konkret sätt påverka sin situation. Att erkänna Naturens rättigheter är att förflytta maktcentrum från det som orsakar skada, frossande i planeten, till det som drabbas av skadan, naturen själv.

Frågan om miljöojämlikhet, det vill säga att miljöskador ofta påverkar grupper som är socioekonomiskt utsatta, rasifierade, eller faktiskt lever i direkt kontakt med naturen, blir antagligen mer aktuell framöver.  Några exempel är skogsbruket och gruvexploateringen i Sápmi. Att instifta en lag om naturens rättigheter i Sverige kan bidra till ett bättre samtal och en lösning på dessa problem. Jag ser fram emot den dagen då svenskt civilsamhälle sluter upp lika starkt bakom naturens rättigheter som bakom skolstrejkerna.

‍